AIK 26/27: "Oviss framtid − står inför ett avgörande vägskäl"

• Det stora tappet på målvaktssidan.
• Misslyckade värvningarna: "Blev sämre som lag"
• Statistiken bakom Scott Pooleys galna dominans.
• Det saknade AIK: "Rejält underbetyg för sportchefen"
• Sågar tränarsparkningen: "Kastades under bussen"
• Han är den som ska rädda AIK.
• Stjärnorna som kan lämna: "Tungt tapp"
• Oviss framtid för profilerna: "Måste välja riktning"
• Drömvärvningarna − från SHL.

Läs mer: Här hittar du analysen av Västerås.

För inte ens ett år sedan tog sig AIK till en sensationell final i slutspelet sedan Roger Melin klivit in och gjort succé som tränare och vänt upp och ner på hela lagets säsong. Inför årets säsong lyftes assisterande coachen Fredrik Hallberg upp som huvudtränare. Sedan gjorde AIK ganska få förändringar i truppen utan räknade med att samma lag som gick till final skulle lyckas utmana i toppen igen.

Resultatet blev däremot en svängig säsong där AIK aldrig riktigt hittade sin identitet utan landade in på en femteplats och sedan åkte ut i kvartsfinal mot MoDo. En missräkning sett till lagets förväntningar inför säsongen, men i ärlighetens namn hade årets lag inte förutsättningarna för att nå mycket längre.

Nu är ”Gnaget” i ett osäkert läge inför nästa säsong och behöver fatta ett antal tuffa beslut kring vilken riktning som klubben är på väg i. Här genomlyses truppen och hur AIK kan se ut till säsongen 2026/27. {{ PAYWALL LIMIT }}

Målvaktssidan

Förra året var Victor Brattström den bästa målvakten i ligan och det var också förväntningen som fanns på honom inför årets säsong. Därför satsade AIK stenhårt på Brattström som förstemålvakt genom att gå in med honom och unge Simon Carlsson som målvaktspar. Det var tänkt att Brattström skulle ta en mycket stor roll och spela en majoritet av matcherna för AIK.

Redan inför säsongen kändes det däremot som lite av en chansning av AIK att så tydligt satsa på en målvakt. Att gå in med det målvaktsparet till säsongen var en risk som AIK tog och redan tidigt stod det klart att de skulle tvingas frångå den planen.

Victor Brattström lyckades inte hålla samma nivå som under säsongen dessförinnan utan var snarare relativt svag samtidigt som det var tydligt att AIK inte riktigt hade fullt förtroende för Simon Carlsson, som endast fick göra några enstaka starter. Därför kom det inte som någon överraskning när ”Gnaget” försökte målvaktssidan redan i höstas.

In kom veteranen Jonas Gunnarsson som kunde avlasta Brattström och göra att AIK hade ett stabilare målvaktspar som helhet. Men egentligen blev det inte mycket bättre. AIK hade ett klart sämre målvaktsspel i år jämfört med förra säsongen.

I fjol hade lagets målvakter en räddningsprocent på 91,10, vilket var näst bäst i HockeyAllsvenskan. I år sjönk dock den siffran till 89,14 och AIK hade tredje sämst räddningsprocent av alla lag i ligan. De släppte till nästan exakt lika mycket skott på mål under båda säsongerna (1 405 skott i fjol jämfört med 1 399 skott i år) men ändå släppte AIK in hela 27 mål fler. 125 insläppta mål förra säsongen uppgick till 152 insläppta mål i år.

Ett sämre målvaktsspel bidrog alltså starkt till att AIK:s defensiv inte var lika bra den här säsongen. Victor Brattström var inte i närheten av samma nivå som i fjol och Jonas Gunnarsson hade det också tufft. Faktum är att Gunnarsson släppte in 12,39 mål fler än förväntat, vilket var sämst av alla målvakter i ligan.

I kvartsfinalserien mot MoDo fick Brattström inleda och stod i de tre första matcherna men sedan fick Gunnarsson chansen och var bättre i de tre avslutande matcherna. Överlag hade AIK dock inte ett målvaktsspel som vann dem tillräckligt med matcher under säsongen och det gick från att vara en styrka till att vara en av lagets svagheter.

Jonas Gunnarsson och Victor Brattström underpresterade som målvaktspar. Foto: Caisa Rasmussen/Bildbyrån

Utgående kontrakt:
Simon Carlsson
Jonas Gunnarsson

Spelare på kontrakt:
Victor Brattström (2028)

Under säsongen har Victor Brattström förlängt sitt kontrakt med AIK och stannar i ytterligare två säsonger. Även om han såklart varit sämre den här säsongen, framför allt i slutspelet, känns det ändå stabilt. I sina bästa stunder har Brattström kapacitet att vara ligans bästa målvakt och om han hittar tillbaka till den nivån kommer AIK att ha en trygghet mellan stolparna.

Både Jonas Gunnarsson och Simon Carlsson, som har varit utlånad till Väsby, har utgående kontrakt. Här pekar det mesta mot att Jonas Gunnarsson inte får förlängt kontrakt utan i stället får lämna. Därmed kommer AIK att behöva ha en målvakt som kan konkurrera med Brattström.

I nuläget är det mest sannolikt att AIK förlänger med Carlsson och ger honom en ny chans. Han har spelat bra i Väsby och skulle kunna vara en billig backup till Brattström. Den blivande 21-åringen lär också vara mer redo att ta klivet till allsvenskan till nästa säsong efter att ha fått mer erfarenhet under årets säsong.

Backar

Inför årets säsong gick AIK skilda vägar med backarna Tom Hedberg, Macoy Erkamps, Eric Norin och Filip Windlert. In kom i stället William Pethrus, Anders Grönlund och Jack York. Resultatet blev inget vidare alls. Pethrus får förvisso godkänt för sin säsong i AIK och är en spelare att fortsätta bygga kring på backsidan.

Men Grönlund och York var båda relativt svaga och höll inte samma nivå som de spelare som AIK valde att släppa. I Macoy Erkamps fall valde AIK att inte utnyttja hans optionsår och han hade varit klart bättre än York som värvades som hans ersättare. En sådan som Windlert hade också varit bättre än vad Grönlund presterade i rollen som backveteran och ledare i försvaret.

AIK:s försvarsspel och backsida blev helt enkelt sämre på grund av förändringarna som gjordes. Det är såklart ett rejält underbetyg, främst för sportchefen Lasse Johansson som aktivt valde att göra ändringarna i defensiven. Nu är AIK i ett läge där de sannolikt inte vill förlänga med flera av nyförvärven och i stället tvingas till stora förändringar till nästa säsong.

Då måste Lasse Johansson hitta klart bättre lösningar än vad han gjorde till årets säsong.

William Pethrus blev den enda lyckade backvärvningen. Foto: Caisa Rasmussen/Bildbyrån

Utgående kontrakt:
Anders Grönlund
Viggo Gustafsson
Gustav Sjöqvist
Jack York
Simon Åkerström

Spelare på kontrakt:
Alfred Barklund (2027)
William Pethrus (2027)

AIK har två av sina toppbackar, Alfred Barklund och William Pethrus, kontrakterade över den kommande säsongen vilket såklart är en trygghet. Det är två av nyckelspelarna i laget som ska ha stora roller även nästa säsong. De är däremot ensamma om att ha kontrakt för 2026/27.

Av spelarna med utgående kontrakt kommer fyra av dem definitivt att lämna, den enda som möjligtvis skulle kunna bli kvar är Simon Åkerström. Han är en viktig spelare för AIK och det vore en stor boost ifall de skulle kunna behålla honom. Däremot verkar Åkerström lockas av en flytt utomlands och risken är att toppbacken försvinner. I sådana fall skulle AIK få en tuff uppgift att ersätta honom.

Oavsett kommer AIK att få bygga om sin backsida rejält till den kommande säsongen. Framför allt behöver laget få in bättre defensiva spelare. Årets backsida var lite för framåtviktad och det fanns alldeles för få spelare som har sina styrkor i defensiven. Det verkar dock AIK också vara medvetna om och enligt Expressen ska Björklövens Olli Vainio vara högaktuell för klubben.

Det vore den perfekta spelaren att få in för AIK då Vainio kanske är den bästa defensiva backen i HockeyAllsvenskan. Om Åkerström också försvinner skulle AIK dock också behöva en klassback som kan driva offensiven. En drömförstärkning vore såklart Lucas Lagerberg, som gjorde succé under sin utlåning till AIK från HV71. Det är dock inte sannolikt att HV släpper Lagerberg i nuläget och AIK lär få söka efter andra spår.

Det är en utmaning för AIK att hitta rätt spelare för att höja nivån på lagets backsida. De får inte missa likt de gjorde inför årets säsong, för då kan fallet bli ännu större.

Olli Vainio hade varit en lysande värvning av AIK. Foto: Kenta Jönsson/Bildbyrån

Forwards

Två ord.

Scott Pooley.

Ingen spelare betydde lika mycket för sitt lags offensiv som Pooley gjorde, Mikkel Øby-Olsen i Almtuna är väl den enda som kan konkurrera i den aspekten. Scott Pooley var AIK:s offensiv. Utan honom var det otroligt uddlöst framåt och det ville nästan till att Pooley var inne på isen för att AIK skulle lyckas skapa och göra mål. Det blev speciellt tydligt eftersom att Pooley hade ett svagare slutspel och inte riktigt kom upp i nivå, då höll AIK:s offensiv helt enkelt inte måttet.

Scott Pooley vann därför priset som HockeyAllsvenskans MVP väldigt välförtjänt. Var hade AIK egentligen varit utan honom?

Han vann poängliga med 59 poäng på 51 matcher och kom tvåa i skytteligan med sina 27 mål. Ser man till AIK:s interna skytteliga var han TOLV mål bättre än tvåan Oscar Nord. Det blir dock värre. Han vann interna poängligan med 22 poängs marginal ner till tvåan Simon Åkerström. AIK:s näst poängbästa forward var Oscar Nord på 31 poäng. Pooley gjorde alltså sjuka 28 POÄNG mer än den näst mest produktiva anfallaren i laget.

Även om Scott Pooley såklart förtjänar att hyllas för sin otroliga säsong är det ett misslyckande för AIK att de inte hade fler som producerade på en högre nivå. Pooley var helt enkelt för ensam.

Inför säsongen värvade AIK tre tilltänkta spetsspelare i form av Ludwig Blomstrand, Christopher Bengtsson och John Dahlström. De stod för sammanlagt 20 mål och 54 poäng under grundserien. Alltså var de tre nyförvärven sämre tillsammans än vad Pooley var på egen hand. Av dessa producerade Blomstrand bäst med sina 13 mål och 26 poäng, men då är det värt att lägga till att endast elva av hans 26 poäng kom i lika styrka. Han var alltså, precis som väntat, väldigt beroende av powerplay för att kunna producera.

AIK blev såklart lidande av att toppspelare som Christoffer Björk och Daniel Muzito Bagenda missade stora delar av säsongen på grund av skada. Men trots det faktumet hade AIK personal nog för att ha en både djupare och spetsigare offensiv än vad utfallet faktiskt blev.

Återigen är det ett underbetyg till sportchef Lasse Johansson att nyförvärven inte producerade eller kom upp i den nivån som förväntades av dem. Även här måste han ha en bättre träffprocent i nästa säsongs lagbygge.

Scott Pooley var helt överlägsen för AIK under säsongen. Foto: Johan Axelsson/Bildbyrån

Utgående kontrakt:
Erik Aterius
Ludwig Blomstrand
John Dahlström (optionsår)
Oliver Johansson
Borna Kopac
Daniel Ljungman
Oskar Magnusson
Daniel Muzito Bagenda
Oliver Tärnström

Spelare på kontrakt:
Christopher Bengtsson (2027)
Christoffer Björk (2027)
Sid Boije (2027)
Jesper Emanuelsson (2027)
Oscar Nord (2027)
Rasmus Rudslätt (2027)
Scott Pooley (2028)

Trots flitiga SHL-rykten har Scott Pooley förlängt sitt kontrakt och kommer att stanna i AIK i ytterligare två år, om inget oväntat sker. Det är ett oerhört viktigt besked för ”Gnaget” att behålla poängkungen och han kommer att vara central för AIK även framöver. Däremot behöver han bättre uppbackning.

AIK har flera spelare på utgående kontrakt och har här ledningen ett antal tuffa beslut att fatta. Daniel Ljungman har SHL-intresse och riskerar att vara förlorad. Oliver Johansson har en osäker situation efter att ha anslutit till AIK från Linköping, återvänder till LHC eller kan han bli kvar? John Dahlström lär inte få sitt optionsår aktiverat efter sin svaga säsong och Erik Aterius lär inte bli kvar.

Gällande spelare som Ludwig Blomstrand, Borna Kopac, Oskar Magnusson, Daniel Muzito Bagenda och Oliver Tärnström kommer AIK dock behöva fatta beslut om de har en framtid i klubben. Magnusson är en spelare som jag definitivt hade försökt behålla, han är en effektiv och användbar forward som kan vara en nyckelspelare för AIK. Blomstrand är en kantboll då han visserligen producerar i powerplay, men annars är en ganska begränsad spelare.

Muzito Bagenda och Tärnström är två AIK-profiler som mycket väl kan lämna. Här behöver AIK välja riktning ifall de passar in i det nya lagbygget eller inte.

Michael Lindqvist hade varit en drömvärvning, men är det verkligen realistiskt? Foto: Oscar Wallin/Bildbyrån

AIK har en kärna på forwardssidan på plats men skulle behöva spetsa till det ordentligt och skapa ett bättre stöd runt Pooley så att han inte blir lika ensam som under årets säsong. Enligt rykten kan Gabriel Olsson eventuellt ansluta från Kalmar. Han är visserligen en nyttig forward men inte någon spetsspelare direkt.

Sedan har AIK två drömvärvningar i form av Michael Lindqvist, som åkte ut med Leksand, samt William Ignberg Nilsson, vars kontrakt med HV71 löper ut. I nuläget ser det dock ut som att Ignberg Nilsson kan bli kvar i HV medan Lindqvist mycket väl skulle kunna bli kvar i SHL.

AIK lär med andra ord behöva söka spets på annat håll. Framför allt på centersidan finns det ett behov av att uppgradera och få in spelare som höjer nivån i anfallsspelet.

Ledare

Roger Melin försvann och hans ass. coach Fredrik Hallberg lyftes upp som ny huvudtränare. Det var tydligt redan inför säsongen att det mestadels var en smidig lösning då AIK inte hittade någon annan huvudtränare utifrån. Säsongen gick sedan ungefär som förväntat, åtminstone utifrån sett, där AIK var ett topp sex-lag men inte var i närheten att slåss i den absoluta toppen om SHL-platsen.

Det var där ribban låg för AIK den här säsongen, eftersom de helt enkelt inte hade ett bättre lag för att slåss högre upp. Men förväntningarna inuti klubben var högre än så, och personligen tycker jag att de satte för höga mål sett till hur läget faktiskt såg ut. AIK insåg inte sin situation utan spände bågen alldeles för högt, jämfört med vilka förutsättningar som fanns och vilket ingångsvärde de hade inför säsongen.

Lasse Johansson har inte övertygat som sportchef så här långt. Foto: Ola Westerberg/Bildbyrån

Att Fredrik Hallberg då fick sparken kan inte ses som något annat än ett märkligt beslut. Hallberg kastades helt under bussen, enligt mig. Han hade inte ett lag på pappret som kunde vara mycket bättre än femma eller sexa och får sedan sparken för att AIK inte motsvarat de interna förväntningarna att vara topp fyra. Det ger en dålig smak i munnen.

Sportchefen Lasse Johansson har fått en hel del kritik under säsongen och hittills går det inte att säga något annat än att hans tid i AIK har varit misslyckad. Det var i stort sett Niklas Perssons lagbygge som gick till final förra året och de flesta av förändringarna som Lasse Johansson sedan har gjort för att sätta sin egen prägel har inte fallit väl ut. Dels har värvningarna inte presterat som förväntat och årets trupp har varit sämre än fjolårets, och dels sköttes tränarsituationen svagt under årets säsong.

Det som möjligtvis, möjligtvis kan rädda Lasse Johansson är att han ser ut att få in en riktigt starkt tränarnamn till nästa säsong. Kalmars succétränare Viktor Tuurala ryktas nämligen ta över i AIK från och med nästa säsong. Det är ett statement av AIK att plocka ”årets tränare” från en konkurrent och med tanke på Tuuralas jobb i Kalmar känns det som en mycket bra rekrytering.

Kalmar har spelat en underhållande och bra hockey under Viktor Tuuralas ledning och flera spelare har också utvecklats positivt och tagit kliv framåt med honom som tränare. Om han kan implementera samma idéer och fortsätta på liknande sätt i AIK är mycket vunnet för ”Gnaget”.

Viktor Tuurala kommer att kunna sätta en stark prägel på AIK. Foto: Suvad Mrkonjic/Bildbyrån

Summering

Det är ingen tvekan om att AIK genomgår lite av en generationsväxling. De har haft ett av HockeyAllsvenskans äldsta lag och flera av de äldre spelarna i laget har även utgående kontrakt. AIK står därför vid ett vägskäl kring hur man ska bygga nästa trupp.

River man ner mycket av laget och satsat yngre och på spelare med potential? Eller ska man ersätta de bärande spelarna med andra etablerade spelare? Eller väljer man att satsa vidare på en hel del kontinuitet inom truppen?

Just nu är känslan att det kan gå lite hur som helst med AIK. De är inte garanterade att vara ett topplag nästa säsong, men känslan är inte heller att det finns en överhängande risk för att de ska klappa igenom fullständigt. Mycket kommer att bero på vad AIK lyckas få in och hur truppen kommer att se ut.

Med Viktor Tuurala som tränare kommer däremot möjligheterna finnas för att ta ny sats och utvecklas i en positiv riktning igen.

Source: AIK @ Elite Prospects