Idag bjuder hockeysverige.se på en specialare om VM 1963 på Johanneshovs Isstadion invid ödledammarna där Globen idag är placerad. Varför just VM 1963? Jo, Tre Kronor vann guldet i Denver, Colorado 1962 och skulle nu även spela hem guldet i första TV-turneringen som spelats på anrika Hovet.
Till det ska tilläggas att både Sovjet och Kanada deltog. Ryssarna hade som bekant uteblivit av politiska skäl från att delta året innan.
Tidigare VM-turneringarna på svensk mark hade spelats utomhus på Stockholms Stadion invid Valhallavägen i centrala Stockholm. Nu var Johanneshovs Isstadion nybyggt och klassades som Europas modernaste ishockeypalats där man dessutom hade anlagt en 370 meter lång löparbana bakom läktaren.
Det lag Tre Kronor ställde upp med i VM 1963 såg ut som följer:
Målvakter: 1. Kjell Svensson - 15. Lennart ”Klimpen” Häggroth.
Backar: 2. Gert ”Barney” Blomé - 3. Bertil ”Masen” Karlsson – 4. Roland Stoltz – 5. Bert-Ola Nordlander– 16. Nils ”Nicke” Johansson
Forwards: 6. Ronald ”Sura-Pelle” Pettersson (Kapten) - 7. Nisse Nilsson – 8. Lars-Eric Lundvall – 9. Eilert ”Garvis” Määttä - 10. Hans ”Tjalle” Mild – 11. Ulf Sterner – 12. Pär-Olov ”Pära” Härdin – 13 uno ”Garvis” Öhrlund – 14. Carl-Göran ”Lill-Stöveln” Öberg – 17. Sven Tumba (Hette då fortfarande Johansson).
Coach: Arne Strömberg
Vid tar först Sveriges matcher i tur och ordning.
Sverige – Östtyskland 5-1
8 872 åskådare
1-0 Roland Stoltz (Eilert Määttä)
2-1 Uno Öhrlund (Sven Tumba)
3-1 Hans Mild (Nils Johansson)
4-1 Uno Öhrlund (Sven Tumba)
5-1 Bertil Karlsson (Eilert Määttä)
Kommentarer i media:
Tre Kronor gjorde en svag insats mot Östtyskland. Långa stunder var det ändå östtyskarna målvakt, Klaus Hirsche, som räddade laget från en större förlust. Han var planens bästa spelare första två perioder. Anfallstrion ”Garvis” Määttä, Sven Tumba och ”Garvis” Öhrlund var tillsammans med målvakten Kjell Svensson enda som fick godkänt.
Efteråt gav lagbasen, Pelle Bergström, godkänt betyg åt Kjell Svensson, vilket med en trefaldig räddning i slutet av andra perioden hindrat motståndarna från att kvittera till 2-2.
Östtyskland levde högt på sin ansiktsmaskförsedde målvakt Klaus Hirche och en fint fungerande defensivtaktik.
Sven Tumba:
Det missades för mycket bland oss forwards framför det tyska målet. Jag själv syndade värst i det avseendet. Trots allt är jag nöjd med vår insats. Det är nämligen starkt att kunna vinna trots dåligt spel.
Sverige – Sovjet 2-1
14 790 åskådare
1-1 Lars-Eric Lundvall (Ronald Pettersson)
2-1 Nisse Nilsson
Kommentar Ronnie Rönnkvist:
Det är var faktiskt första gången Sverige besegrade Sovjet i VM-sammanhang. Man kan lätt luras av att Sverige vann mot ryssarna på Dynamostadion 1957 då det blev guld, men den avgörande matchen där slutade 4-4.
Kommentar i media:
Kjell Svensson var Sveriges svenska hjälte. Han gjorde en otrolig bragd. Backparen Stoltz och Nordlander samt Blomé och ”Nicke” Johansson lyckades över förväntan och kedjorna arbetade föredömligt.
Arne Strömberg:
Vår insats är fullt jämförbar med våra bästa prestationer under fjolårets turnering.
Arkidi Tjernysjev, Ovjets chefstränare sågade delvis sin egna målvakt, Viktor Konovalenko trots endast två insläppta mål:
Om lagen bytt burväktare hade vi vunnit.
Sven Tumba:
Tre Kronor gjorde sin genom tiderna bästa ryssmatch i den här turneringen, Det var en vilja och kämpaglöd i det svenska laget som långa stunder fick till och med ryssarna att blekna. Kjell Svensson var vår hjälte nummer ett mot Sovjet.
Sverige – Finland 4-0
15 763 åskådare
1-0 Carl-Göran Öberg (Nils Johansson)
2-0 Hans Mild (Gert Blomé)
3-0 Ulf Sterner (Carl-Göran Öberg)
4-0 Carl-Göran Öberg (Ulf Sterner)
Kommentar i media:
Tre Kronor spelade på säkerhet när man slog Finland med 4-0. ”Lill-Stöveln” Öberg var planens bästa forward och hade del i tre av målen. Kedjan med Mild, Sterner och Öberg var matchens framgångsrikaste lagdel.
Anfallsspelet gick nästan helt i baklås. Forwards ägnade sig oftast åt envis solokörning och bara ett av målen var frukt av ett genomtänkt anfall: ”Nicke” Johansson passade, stående bakom motståndarnas kasse, till ”Lill-Stöveln” Öberg som klippte till direkt.
I bakre leden roade Roland Stoltz publiken med att presentera valda stycken ur sin dribblingsrepertoar.
Sven Tumba:
Finsk hockey är på frammarsch. I Colorado Springs året innan slog vi finnarna med 12-2. Våra motståndare gavs inte en enda rejäl målchans och personligen tycker jag att matchen var en stor triumf för den svenska taktiken.
Sverige – USA 17-2
15 124 åskådare
1-0 Nisse Nilsson
2-0 Uno Öhrlund (Sven Tumba, Bert-Ola Nordlander)
3-0 Ronald Pettersson (Hans Mild)
4-0 Ulf Sterner (Carl-Göran Öberg)
5-0 Uno Öhrlund (Sven Tumba, Nicke Johansson)
6-0 Nisse Nilsson (Bert-Ola Nordlander)
7-0 Sven Tumba (Uno Öhrlund)
8-1 Sven Tumba
9-1 Uno Öhrlund
10-1 Bert-Ola Nordlander (Roland Stoltz)
11-1 Hans Mild (Bert-Ola Nordlander, Roland Stoltz)
12-1 Carl-Göran Öberg (Pära Härdin)
13-1 Ulf Sterner
14-2 Sven Tumba (Gert Blomé)
15-2 Ronald Pettersson
16-2 Nisse Nilsson
17-2 Carl-Göran Öberg (Pära Härdin)
Kommentar i media:
Tre Kronor vann sin största seger genom tiderna mot USA i årets ishockey-VM. Det fanns ingen svag kugge i det svenska laget där Hans Mild med framgång för första gången spelade i ungdomskedjan tillsammans med Nisse Nilsson och Ronald Pettersson. Nisse Nilsson svarade förresten för en av matchens absolut främsta soloprestationer då han på högersidan snabbt och elegant gled igenom hela det amerikanska laget och avslutade sin raid med ett snärtigt skott i mål.
Den kampvilja USA visat mot Kanada (4-10) var helt försvunnen när tre Kronor mötte amerikanarna. Detta bidrog till att Sverige kunde skriva ett stycke ishockeyhistoria genom att tillfoga motståndarna deras största nederlag nånsin mot ett blågult VM-lag.
”Klimpen” Häggroth hade oturen att få se uppgörelsen nästan som åskådare och det passar inte hans temperament. Han vill stå i ett kulregn för att kunna elda sig till stordåd.
Sven Tumba:
Nästan allt klaffade perfekt i matchen mot USA. Speciellt bra tycker jag att min och de båda ”Garvisarnas” trio gick och anledningen till detta var Uno Öhrlunds fantastiska spel.
Sverige – Västtyskland 10-2
8 452 åskådare
1-0 Nisse Nilsson (Roland Stoltz)
2-2 Carl-Göran Öberg (Gert Blomé)
3-2 Hans Mild (Ulf Sterner)
4-2 Sven Tumba (Eilert Määttä)
5-2 Lasse Lundvall (Gert Blomé)
6-2 Eilert Määttä (Sven Tumba)
7-2 Ulf Sterner (Carl-Göran Öberg)
8-2 Ronald Pettersson
9-2 Lasse Lundvall (Nisse Nilsson)
10-2 Nisse Nilsson
Kommentarer i media:
Sverige vann efter föga övertygande spel över Västtyskland med 10-2. Svenska kedjorna hade svårt att finna rätta melodin, men kom igen starkt i slutperioden. Hasse Mild och Uffe Sterner var matchens bästa spelare.
Det var ingen övertygande insats av hemmalaget, i vilken inte ens Kjell Svensson i kassen stod att känna igen. Västtyskland visade upp ett mycket tråkigt och spelförstörande upptränade med massor av onödiga icings och en envis gruppering av styrkorna framför sin målvakt.
Sven Tumba:
Som vanligt med sådana där köttmurar så håller det inte i långa loppet och i sista perioden fick våra motståndare betala för sina försyndelser. Sex mål stänkte Tre Kronors kedjor i den perioden och det var ett gott resultat.
Sverige – Kanada 4-1
15 626 åskådare
1-0 Ulf Sterner (Hans Mild)
2-1 Ulf Sterner (Hans Mild)
3-1 Ulf Sterner
4-1 Sven Tumba
Kommentar Ronnie Rönnkvist:
I det kanadensiska laget spelade en viss Adolph ”Addie” Tambellini. Hans son Steve kom 1981 också spela VM i Sverige. Han kom dessutom att spela över 500 NHL-matcher. Steves son Adam spelade OS 2022 och andra sonen, Jeff, minns vi från spel ibland annat MoDo, Växjö och Djurgården.
Kommentarer i media:
Matchvinnare mot Kanada, Uffe Sterner, även kallad ”Tuffe Uffe” hyllades som aldrig tidigare vid ”sitt livs match”. Uffe som är 22 år hade aldrig tidigare varit föremål för sådan uppståndelse som hans tre mål mot Trail Smoke Eaters (Kanada) ledde till. Efter matchens slut rusade han tillsammans med Tumba-Johansson upp på hedersläktaren för att få gratulationer av kungen.
Det skulle nämligen visa sig att motståndarna fått offra allt för mycket av sin kraft för att orka kunna hålla tempot distansen ut. Mot slutet kroknade ”Rökätarna” och motståndarna kunde göra målen som egentligen borde infunnit sig under den imponerande och bländande första perioden.
Uffe Sterner:
Kanadensarna är hårda och oömma och använder dessutom skridskor och klubba på rätt sätt. Ryssar och tjecker är för mycket vetenskapsmän, men de är bra de också. Vår seger över kanadensarna här i Stockholm smäller högre än den över Kanada i Colorado förra året.
Sven Tumba:
Sedan många år tillbaka har jag varit en idol. Vid matchen mot Kanada fick jag min egna idol. Ulf Sterner heter han. Uffe gjorde en fantastisk insats insats mot kanadensarna. Han var lugn, ja, nästan iskall vid de tre tillfällen han placerade pucken i nätet bakom Seth Martin i Kanadas mål
Jag tyckte att det var särskilt roligt att få visa det svenska folket hur det går till att besegra Kanada. Efter segern över kanadensarna i Colorado är det ju många här hemma som inbillat sig att det som hände där borta skulle bli en engångsföreteelse.
Innan vi ger oss på avslutande matchen mot Tjeckoslovakien är det värt att nämna att vid oavgjort eller vinst skulle guldet för andra året i rad hamna i Sverige. Tidigare år hade man dessutom räknat inbördes möten och lagen slutade på samma poäng, men inför VM 1963 ändrades förutsättningarna och man räknade i stället målskillnad. Med andra ord skulle guldet redan varit i hamn om man gått utefter tidigare regler.
Sverige – Tjeckoslovakien 2-3
15 997 åskådare
1-0 Nicke Johansson (Sven Tumba)
2-3 Sven Tumba
Kommentarer i media:
De svenska kedjorna gick i baklås. Nisse Nilsson, som inte kunde medverka på grund av skada saknades mycket och Tre Krors lagledning tvingades vantra med anfallen matchen igenom. ”Pärra” Härdin misslyckades som kedjeledare i ungdomskedjan i stället för Nisse Nilsson, Den enda trio som höll måttet var Mild – Sterner – Öberg. Också Tumba tillhörde de forwards som kan få godkänt.
Sovjet blev världsmästare! Förutsättningarna för att de skulle erövra titeln var att de skulle besegra Kanada med minst två mål såvida inte resultatet blev 1-0 eller 2-1. Det skulle också räcka. Ryssarna klarade marginalen precis. De vann över ”Rökätarna” med 4-2 och svenska spelarnas förhoppningar om en jämn och oviss fight krossades nästa omedelbart.
Ryssarna var för övrigt värdiga världsmästare. Det visade de inte minst mot Smoke Eaters. I den matchen var tvillingbröderna Majorov, Starshinov, Almetov och Alexandrov i prima slag.
Sven Tumba:
Tre Kronor gjorde sin sämsta insats i turneringen den här gången och tjeckerna sin absolut bästa. En sak vill jag bestämt hävda: Vi underskattade absolut inte våra motståndare. Respekten för tjeckerna var stor och efter vår sista match i VM är den väl ändå större. Det kändes hårt att förlora.
Kjell Svensson till hockeysverige.se:
Det var ett mål mot tjeckerna som det hängde på. Vi slog ryssarna. Och i den matchen var jag bra och räddade laget. Mot tjeckerna fick vi tyvärr stryk med 3-2.
Carl-Göran ”Lill-Stöveln” Öberg till hockeysverige.se:
Silvret 1963 i Stockholm där vi borde ha fått guld. Man ändrade ju förutsättningarna för varje år och nu skulle man få tillgodoräkna sig målskillnaden mot de fem bästa lagen. När vi åkte in från hotellet i Saltsjöbaden för att se på USA mot Östtyskland ville vi att amerikanarna skulle vinna för då var vi klara eftersom vi hade slagit dem med 17-2 i vår gruppspelsmatch. Oavgjort räckte inte och matchen slutade 3-3.
– Nu krävdes det att vi skulle slå Tjeckoslovakien eller att Kanada slog Sovjet. Tyvärr förlorade både vi och Kanada så ryssarna blev mästare. Det kändes som det var vårt VM eftersom vi hade slagit både ryssarna och kanadensarna. Men vi föll alltså på tjeckerna så visst var det lite surt efteråt.
För Lennart ”Klimpen” Häggroth var VM 1963 en besvikelse:
Det kan man säga. Jag hade tränat stenhårt den sommaren. Det fanns inget som hette sommarträning då, utan man sa hej då i april och sedan sågs man nästa gång i augusti. Jag som älskar att träna passade den sommaren på att träna med fotbollslaget och jag har aldrig varit så vältränad som då.
– Väl i VM fick jag aldrig chansen. Inget ont om Kjell Svensson, för han gjorde det väldigt bra. I Colorado spelade jag fem matcher, men den här turneringen blev det bara en match. Det var mot USA i en match som vi vann med 17-2. Jag fick liksom aldrig chansen att visa upp mig, berättade han för hockeysverige.se.
Hur slutade då tabellen?
Guld: Sovjet
Silver: Sverige
Brons: Tjeckoslovakien
4:a: Kanada
5:a: Finland
6:a: Östtyskland
7:a: Västtyskland
8:a: USA
Poängligan:
1. Harold Jones Kanada 7 mål och totalt 12 poäng
2. Sven Tumba Sverige 6 mål och totalt 12 poäng
3. Vladimir Jurzinov Sovjet 5 mål och totalt 12 poäng
3. Jack McLeod Kanada 5 mål och totalt 12 poäng
5. Glenn Tschida USA 4 mål och totalt 12 poäng.
VM:s bästa målvakt: Seth Martin Kanada
VM:s bästa back: Roland Stoltz Sverige
VM:s bästa forward: Miroslav Vlach Tjeckoslovkien
Vi avslutar med några bilder från övriga matcher i VM:
FOTO: Arkivbilder.
