- De får högst betyg: "Sveriges genomgående bästa spelare"
- "Såg ut att vara hämmad"
- Målsprutans jobbiga turnering.
- "Man önskar att fler svenska spelare hade hans attityd"
- Nylanders intåg: "Kan aldrig tacka nej till den sortens talang"
AVICII ARENA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det går inte annat att säga nåt annat än att bronsmatchen var ett enda stort antiklimax. Från start var det uppenbart att ingen av de svenska spelarna ville spela den här matchen. Publiken letade sig inte till arenan samtidigt Danmark stod upp bra i den första perioden.
Till slut kunde Tre Kronor däremot reda ut den här matchen och plocka hem bronsmedaljen.
VM för svensk del är därmed över för i år. Här ger sig Hockeysverige.se's Simon Eld, Martin Jansson och Uffe Bodin på sig uppdraget att betygsätta samtliga svenska spelares turnering. {{ PAYWALL LIMIT }}
Betygsskalan
1-5 röda Hockeysverigesymboler:
= Inte godkänd
= Okej turnering
= Bra turnering
= Riktigt bra turnering
= Högsta betyg
Våra betyg på de svenska VM-spelarna
Målvakter
Jacob Markström:
Stod för en stabil turnering överlag. Speciellt mot Tjeckien och Finland klev han fram och han var det självklara förstavalet genom hela turneringen. Både mot USA och Kanada rann det däremot igenom någon puck som han hade behövt ta. Även om det var två matcher som hela laget inte kom upp i nivå.
Samuel Ersson:
Gjorde det fullt godkänt varje gång han fick chansen. Målvaktsparet var verkligen inte det som fällde Tre Kronor i den här turneringen.
Arvid Söderblom: Spelade för lite för att betygsättas.
Foto: [Maxim Thore / Bildbyrån]
Backar
Rasmus Andersson:
Andersson stod upp för laget bra utanför isen, men på den kunde han inte visa samma ledarskap detta VM. Kaptenen såg ut att vara hämmad av sitt tidigare benbrott och hängde stundtals inte med i tempot.
Jonas Brodin:
Inför semifinalen mot USA var det här den svenska back som spelade på jämnast nivå i hela mästerskapet. De förvånande målen tidigt i turneringen var välbehövliga och, som mot Finland, avgörande
Simon Edvinsson:
Edvinsson är en mycket lovande NHL-back, men i detta mästerskap kom han inte upp i nivå i spelet med puck. I mötet med USA utnyttjades detta fyra gånger om när amerikanerna satte hård press på de svenska backarna. Det finns även mer att önska av en så stor spelare i den fysiska delen.
Erik Gustafsson:
Gustafsson gjorde vad som förväntades av honom i inledningen av turneringen, men hamnade utanför laget när Rasmus Sandin anslöt. En okej turneringen utan några riktigt stora felsteg.
Adam Larsson:
Larsson var en viktig del av gruppspelets starka defensiv, men mot både Kanada och USA hade han, likt de flesta andra backar, inte mycket att säga till om. Speltiden minskade match efter match i slutspelet.
Marcus Pettersson:
Pettersson var, likt Larsson, en av de spelarna som imponerade mest i defensiven i inledningen av turneringen, men vid två av målen mot Kanada var han högst inblandad. Backen tog ansvar för det hela, men kunde sedan inte resa sig ordentligt.
Rasmus Sandin:
Trots att Sandin anslöt sent och var med i två tunga förluster blir han en av backarna som får högst betyg. Mot USA var han den enda som kunde spela sig förbi den hårda forechecken, samtidigt som han inte satte en fot fel utan puck.
Foto: [Bildbyrån/Maxim Thore]
Forwards
Mikael Backlund:
Tidigt i turneringen klev han fram som en stor ledare i det här laget. Med sin rutin och erfarenhet var han hela tiden en spelare att luta sig mot. "Mickis" stod för en fullt godkänd VM-turnering.
Anton Bengtsson:
Stabil som fjärdecenter innan han förlorade sin plats i laget. Bidrog med hårt arbete och slit, men spelade i för få av de matcher där Sverige verkligen testades för att få ett högre betyg.
Leo Carlsson:
En förmåga att kliva fram i de viktiga matcherna kombinerat med en imponerande jämnhet gör att Leo får ett rätt högt betyg från vår sida. Han gjorde en av de bästa VM-turneringarna någonsin av en 20-åring och klev fram inte minst mot Tjeckien med två viktiga mål.
Filip Forsberg:
Det ville sig aldrig riktigt för Forsberg i den här turneringen. Normalt sätt är han en av de bästa svenska målgörarna i världen. Men den här turneringen lossnade det aldrig. Riktigt tråkigt både för hans och Sveriges del. Med det sagt var han absolut inte dåligt på något sätt i spelet. Men mer än ett mål (som kom i tom målbur) hade vi förväntat oss.
Jesper Frödén:
Gjorde bra ifrån sig när han flyttades upp i hierarkin och fick fler offensiva minuter, men förde för det mesta en anonym tillvaro i Sveriges botten-sexa.
Emil Heineman:
Följde upp sin fina rookiesäsong i NHL med ett inspirerat VM. Laglojal, oöm och alltid engagerad och påslagen. Man önskar att fler svenska spelare hade Heinemans attityd.
Marcus Johansson:
Varje gång man ser Johansson i landslagsdressen undrar man hur han inte gjort fler poäng i NHL. Fortfarande vindsnabb vid snart 35 års ålder och en tillgång både offensivt och defensivt. Tyvärr för Färjestad ser han ut som han fortfarande hör hemma i NHL.
William Karlsson:
Kom in och blev Sveriges förstacenter sent i turneringen. Bidrog till att skapa bättre balans och stabilitet i laguppställningen men fick ingen offensiv utdelning att skryta med.
Elias Lindholm:
Sveriges poängkung och en av de mest prominenta poängplockarna i hela turneringen. Elias var dessutom en spelare att räkna med över hela planen. Sveriges genomgående bästa spelare tillsammans med Marcus Johansson.
Foto: [Bildbyrån/Emma Wallskog]
Isac Lundeström:
Imponerade med sin arbetskapacitet och förmåga att anpassa sig till olika roller. Vare sig han matchades med Carlsson och Raymond i en toppformation eller i en fjärdeformationen tullade han aldrig på det hårda jobbet. Däremot saknas det lite offensivt.
William Nylander:
Blixtrade till i framför allt kvartsfinalen mot Tjeckien men var blek mot USA. Lyckades inte bli den frälsare man hade hoppats på. Var det rätt att plocka in honom så sent i turneringen? Utan tvekan. Man kan aldrig tacka nej till den sortens talang.
Mika Zibanejad:
En av Sveriges stora besvikelser. Offensivt fick han okej utdelning men i spelet var han inte i närheten av samma impact-spelare som när han var loket som drog Tre Kronor till VM-guld i Köpenhamn 2018.
Lucas Raymond:
Sveriges mest offensivt begåvade spelare sett till hela turneringen. Han klev fram med två viktiga mål mot Tjeckien och var en ledande spelare i det här laget. Däremot tycker vi att man hade kunnat kräva lite, lite mer i matcherna mot Kanada och USA. I båda de tillställningarna hade han en tendens att försvinna något.
Alexander Wennberg:
Inledde turneringen i förstakedjan innan han fick se sig nedflyttad när Karlsson och Nylander anslöt. Växte dock med uppgiften och var i flera matcher en av Sveriges mest pålitliga forwards. Gör sällan en dålig match.
Tränarstaben
Betyg:
Sam Hallam har varit i stort fokus under hela turneringen. Det minskade inte heller efter semifinalen där den, numera nästan klassiska, diskussionen med Erik Granqvist ägde rum. Han har varit hårt pressad genom hela säsongen där resultaten i Euro Hockey Tour har varit blytunga.
Ska vi se lite nyktert på den här turneringen gjorde Sverige egentligen två dåliga matcher. Mot Kanada och USA.
Resten av turneringen får man ge Sverige att det var en imponerande lagmaskin. Även om det inte alltid var den sexigaste hockeyn var den framgångsrik. Men det folk kommer komma ihåg från den här turneringen är inte det – utan den bedrövliga insatsen mot USA.
Det är även så här ett dygn senare obegripligt att förstå hur Tre Kronor kunde komma ut med en sån svag insats. Det faller så klart på tränarstaben som inte lyckades få laget att fungera när det behövdes som mest.
Något som drar ner vårt totala betyg.
