- Syntes att ingen ville spela i dag.
- Där var Tre Kronor perfekta i VM.
- Sverige klarade av minimikravet.
- Hade varit ett stort misslyckande om detta laget hade lämnat utan medalj.
- Detta var bara en start för det nya landslaget. {{ PAYWALL LIMIT }}
PRAG (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det syntes att ingen ville spela
Bronsmatchen kallas ofta för ”matchen som ingen vill spela” och om något syntes det i dag.
Av alla lag att spela en bronsmatch i årets VM-turnering så var nog Sverige och Kanada de två lagen som skulle vara minst motiverade i en bronsmatch. Förra året hade vi liksom ändå Lettland som hade chansen att ta sin första medalj någonsin vilket gav en krydda. Men här blev det ingenting.
Både Sverige och Kanada var inställda på guld och känslan blir lite ”guld eller ingenting”. När det nu inte blev någon final för något av dessa lag så var de nog inte supermotiverade att hoppa på hästen igen och gå in hundra procent för att verkligen ta bronset. Men det kan nog skilja sig en del från spelare till spelare kan jag tänka mig också.
Men om man bara synar det spelmässigt så kändes det ändå att ingen riktigt gick in för det och gav sitt allt. Det var väldigt mjäkigt och mellanmjölk, framför allt i första perioden. Jag trodde att det skulle bli bättre men det var ungefär likadant i andra perioden.
I den tredje så hände det ändå någonting och det var ju mestadels på grund av att Sverige lyfte fram sitt spel. De visade faktiskt att de var intresserade av att lämna Tjeckien med en bronsmedalj och till skillnad från Kanada så klev de upp och såg ut att ha bestämt sig för att vinna medalj.
Målvaktsvalet i bronsmatchen
I går blev Filip Gustavsson utbytt i semifinalen mot Tjeckien efter att ha haft sin sämsta match hittills i turneringen. Samuel Ersson kom sedan in men imponerade inte direkt.
Det var därmed ett lite osäkert kort kring vem som skulle få förtroendet i mål, fast egentligen så var det ingen överraskning att det var just Filip Gustavsson som fick chansen igen. Han har ändå varit uttalad förstemålvakt för Tre Kronor på VM.
Men visst kändes “Gus” liiiite stukad ändå? Personligen tyckte jag inte att han såg riktigt lika lugn och säker ut som han har gjort tidigare i turneringen och det kan vara så att den tuffa matchen i går påverkade formen lite.
Nu ska det sägas att Gustavsson inte direkt gjorde några misstag men han lämnade ändå några retur och det var lite osäkert i ett par lägen var känslan.
Men nu spelade den ingen roll för Sverige kunde vinna ändå och Gustavsson tog ändå det han skulle så det är inget att klaga på egentligen. Han lämnar ändå med en bronspeng runt halsen.
Sverige avslutar med ett perfekt boxplay
Tio matcher.
19 boxplays.
Noll insläppta mål.
Det är faktiskt ett oerhört starkt facit av Sverige att inte släppa in ett enda numerärt underläge i hela turneringen. Nu räckte det inte hela vägen i turneringen men det hjälpte ändå så att laget kunde ta bronspengen vilket inte ska underskattas.
Nu har strukturen ändå satts för gruppen och det blir en trygghet för det svenska laget att veta att man har ett så bra och stabilt spel med en man mindre.
Där har Tre Kronor någonting att ta med sig in i framtida storturneringar.
Första medaljen på sex år
Efter guldet 2018 så har Tre Kronor inte tagit en enda medalj och det har varit många sorger och besvikelsen på vägen.
Men nu har de ändå tagit den där medaljen. Det blev inte den valören som de själva hoppades på eller som förväntades av dem men om man ska se till helheten så vann de ändå nio av tio matcher och hade bara en stor plump i turneringen.
Att det ändå blir ett brons får ses som en styrka i sig. De lyckades resa sig och besegra Kanada. Länge trodde jag att Sverige bara skulle ha checkat ut helt och hållet och inte längre gå in för att vinna matchen.
Men de bevisade ändå att de ville ha medaljen och då tog de den också.
Kan lämna med hedern i behåll
Gårdagens förlust i semifinalen mot Tjeckien kom som en stor besvikelse och en chock med tanke på att Sverige aldrig visat upp sådana tendenser tidigare. Jag förväntade mig inte alls att de skulle uppträda på det sättet som man gjorde i den matchen.
Att de ändå samlade ihop sig och kunde kämpa för varandra och ta med en medalj hem säger ändå en hel del om mentaliteten som fanns i det här laget. Det var några minuter mot Tjeckien som sabbade gulddrömmen. Men de reste sig och klarade ändå minimikravet av att ta en medalj.
För det hade faktiskt varit ett stort misslyckande om detta laget hade lämnat Tjeckien utan att ens ta en medalj. De räddade hedern för sig själva och kan nu flyga hem någorlunda rakryggade ändå.
På ett sätt får detta ändå ses som en start.
För det kommer stora turneringar framöver – och nu har Tre Kronor ändå lagt en grund med flera spelare som tillhör stommen i det svenska laget.
Därför är jag spänd att se på vad Sam Hallam kan uträtta med landslaget framöver.
