AVICII ARENA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Hockey-VM på hemmaplan, NHL-stjärnor som tackar ja en efter en, och ett stundande OS.
När Avicii Arena tystade något enormt redan i mitten av den andra perioden slog det mig vilken enorm möjlighet Sverige missat i detta mästerskap. Istället för att bevisa sig på internationell nivå slår man, enligt mig, bara fast att Tre Kronor inte längre är att räkna med när det gäller som mest.
Utöver matchen mot Tjeckien då det till slut klickade så är jag besviken över både lagets mentala styrkan och sätt att spela i turneringen. Visst har Sam Hallam nått framgång med sin hockey på annat håll, och visst det blev en upphämtning på slutet, men jag har svårt att se hur du inte får ut mer av det här laget med en mer frejdig hockey. USA har det yngsta laget i VM och har inte vunnit ett renodlad världsmästerskap på herrsidan sedan 1933… Ändå spelar de ut detta Sverige på egentligen alla sätt.
VM 2023: 1–3-förlust i kvartsfinal mot Lettland.
VM 2024: 3–7-förlust i semifinal mot Tjeckien.
VM 2025: 2–6-förlust i semifinal mot USA.
– En del i det man vill ha är det här lite knuten i magen, lite känsla av press. Pressen för imorgon, ja den känner jag, men den är en del av det och den njuter jag av. Pressen i det långsiktiga, nej.
Trots Sam Hallams ord tidigare under mästerskapet om att han inte känner press kring att förlora sitt jobb vid ett uttåg, måste frågan nu lyftas igen:
Är det här vägen vi vill fortsätta vandra?
Blev uppkäkade av USA
Under mötet med Kanada ställde jag mig lite frågande till balansen på backsidan. Rasmus Sandin hade tillkommit och stod för läckra passningar på löpande band, men den där fysiska närvaron fanns inte riktigt där, tyckte jag.
"En till puckskicklig back var verkligen inte det Sverige behövde i det här läget av turneringen", skrev jag då om Sandin.
Nu håller jag upp händerna och säger att jag helt klart hade fel.
Rasmus Sandin var Sveriges överlägset bästa spelare i dagens semifinal mot USA, men inte för att han klev fram i den defensiva delen av spelet, utan för att han egentligen var den enda backen som visade att han klarade av att spela sig ur amerikanarnas forecheck.
Med facit i hand upprepar jag däremot igen att backsidan definitivt är den svagaste delen i detta Tre Kronor. Rasmus Andersson går inte att känna igen, Marcus Pettersson har blivit allt mer anonym och Simon Edvinsson sprätter iväg puckar i egen zon. USA käkade upp dessa spelare i den svenska zonen, vilket gjorde att Jacob Markström behövde stå på huvudet för att detta inte skulle stå åtminstone 7–0 efter två perioder.
Dagens Tre Kronor
Jacob Markström:
Som nämnt ovan var "Markan" skillnaden mellan en total överkörning och ett fiasko i dagens match. Tidigt i den första perioden var han den enda som skänkte hop till de svenska supportrarna på läktaren. Därefter hade han inte mycket att göra på målen. Bytet behövdes snarare för att väcka laget.
Rasmus Sandin:
Återigen, detta var Sveriges bästa spelare mot USA. De nätta passningarna i egen zon var något som ingen annan av de svenska backarna klarade. Lägg sedan till att Sandin även jobbade hem bra och stoppade två mot ett-lägen, med mer, så förstår ni vad jag syftar på.
William Karlsson:
Även om Sverige inte kom till rätta i offensiven så tycker jag att förstakedjan med Karlsson, Nylander och Raymond var den enda som var godkänd en bit in i den andra perioden. Raymond hade det tungt och pucken studsade lite fel för Nylander, men Karlsson bidrog med hårt jobb och såg ut att vara en av de jobbigaste svenskarna att möta.
