- En spelare får högsta betyg: “Utan tvekan Sveriges bästa spelare”
- “Han var den stora besvikelsen i truppen”
- Stjärnorna som inte nådde upp till förväntningarna.
- “En spelare som det inte pratas tillräckligt mycket om” {{ PAYWALL LIMIT }}
PRAG (HOCKEYSVERIGE.SE)
För andra året i rad fick jag äran att bevaka Hockey-VM på plats med ett fokus på Tre Kronors resa under turneringen.
Detta året var det dock en helt annan känsla jämfört med fjolårets mästerskap i Tammerfors och Riga. Då var Sverige aldrig riktigt favorittippade utan det var mer spännande att få se hur det skulle gå för Sam Hallam i hans första mästerskap som förbundskapten men det slutade i fiasko efter kvartsfinalförlusten mot Lettland.
Nu hade dock NHL-stjärnorna svarat på tillropen från landslagsledningen och Tre Kronor hade ett riktigt starkt lag på pappret som såg ut att vara en av de allra främsta guldkandidaterna – om inte den största guldfavoriten.
Det räckte dock inte hela vägen. Trots att Sverige gjorde en prestationsmässigt riktigt bra turnering så hade de en plump vilket kom mot blivande världsmästarna Tjeckien i semifinalen. Förutom det resultatet så vann Tre Kronor alla nio övriga matcher och övertygade också i flera av dem.
Det här laget hade egentligen alla beståndsdelar för att gå hela vägen och vinna VM-guld men en missräkning och en sämre prestation med flera misstag kom att bli väldigt kostsamt för Sverige som därmed fick nöja sig med brons i stället för att spela final.
Men de säkrade ändå en medalj – Sveriges första på sex år – och kommer därmed undan med godkänt då medalj verkligen var minimikravet för ett lag som besitter den här kvalitén.
Efter VM:s slut så har det blivit dags att summera turneringen genom att sätta betyg på varje spelare i den svenska truppen utefter hur de presterade under de här veckorna i Tjeckien.
Betygsskala:
1 Underkänt
2 Godkänt
3 Bra
4 Mycket bra
5 Världsklass Desktop ad in article Mobile ad in article
MÅLVAKTER
#35 Filip Gustavsson
Inför semifinalen mot Tjeckien så hade jag i princip låst in Filip Gustavsson som en fyra i betyg. Jag tyckte att han hade sett oerhört stabil, lugn och trygg ut i kassen. Det var han och Tjeckiens Lukas Dostal som hade bäst räddningsprocent på VM och “Gus” hade därmed varit en Tre Kronors främsta spelare. Men så kom den där semifinalen. Där gjorde tyvärr Gustavsson sin sämsta match för turneringen och såg plötsligt svajig ut, släppte returer och klarade inte helt enkelt av att stå emot för den tjeckiska anstormningen. Det ska dock sägas satt han försvaret framför honom också hade en svagare insats. Sedan tyckte jag att det spelet följde med honom lite in till bronsmatchen efter att ha blivit utbytt i semifinalen. Så från att ha varit en stabil målvakt som spelat på toppnivå i VM så tappade keepern lite när det gällde som mest, vilket drar ner betyget en aning.
#33 Samuel Ersson
Man måste säga att det faktiskt var en rejäl otacksam turnering för Samuel Ersson som inte alls testades på samma sätt som Gustavsson gjorde. Ersson fick vakta kassen mot Tyskland, Kazakstan och Frankrike och hoppade sedan in i semifinalen mot Tjeckien. Han spelade då totalt 208 minuter och fick 41 skott på sig. Han fick alltså i snitt på sig ett skott var femte minut. I de flesta matcherna hade han inte så mycket att göra utan fick mestadels stå kall och vänta medan Sverige anföll och anföll. Det blev ingen lätt uppgift för 24-åringen och det är därför också svårt att bedöma hans insats. Nästan oavsett hur han hade spelat så är det svårt att ge Ersson mer än en tvåa med tanke på vilka matcher som han vaktade kassen i.
#30 Jesper Wallstedt –
Spelade inte.
BACKAR
#65 Erik Karlsson
Länge tyckte jag att Erik Karlsson skulle vara en given spelare för att få en perfekt femma. Kollar man produktionsmässigt så går det inte att påstå någonting annat men ifall man väger in helheten så dras det ändå ner till en fyra. Lagkaptenen blir också lidande i sitt betyg av semifinalen mot Tjeckien. Karlsson är otroligt skicklig i offensiv zon samt med pucken men i defensiven så är han tyvärr inte lika stabil och där kunde det bli lite för sårbart ibland. Sedan ska det sägas att han också hade sina missar i passningsspelet och så vidare men det är framför allt defensiven och insatsen i egen zon mot just Tjeckien som gör att Karlsson får nöja sig med en fyra. Men tittar man framåt så säger sex mål och elva poäng på tio matcher egentligen allt och det var ganska självklart ändå att Karlsson var VM:s näst bästa back bakom Roman Josi.
#25
En spelare som jag tycker att det inte pratas tillräckligt mycket om. Jonas Brodin är en favorit för mig och jag tycker också att han stod för en riktigt fint VM-turnering. Han var en del av Sveriges bästa backpar med Rasmus Dahlin och Brodin satte knappast skridskorna fel under turneringens gång. Han är en sådan spelare som du kanske inte märker så mycket om du inte håller koll på honom men om du faktiskt synar honom och vad han gör i varje byte så gör han nästan rätt i alla situationer. Han är en sådan spelare som kan användas på alla sätt. Han är kanske inte bäst på någonting men han är bra på allting och har ingen direkt svaghet. Det är tuff konkurrens om platserna till “Four Nations” och OS framöver men jag tycker att han har stärkt sina aktier inför de stora turneringarna.
#77 Victor Hedman
När det stod klart att Tre Kronor också fick loss Victor Hedman till VM-laget så höjdes förväntningarna rejält och Sverige seglade direkt upp som en ännu större guldfavorit. Det var då också riktigt höga förväntningar på Hedman själv som har ett oerhört bra rykte för hur han har spelat på andra sidan Atlanten under många, många år nu. Men i VM så klickade det ändå inte riktigt fullt ut för honom. Han var inte den här superstabila Hedman som vi är vana att se utan han kunde hamna lite fel i försvarszon vid några tillfällen kändes det som. Sedan saknade jag också Hedmans skott, framför allt i powerplay. Han började skjuta mer i slutet av turneringen men det gav inte riktigt effekt. Det blev bara ett mål och det kom i tom kasse mot USA. Hedman gjorde ändå en stark turnering men med tanke på de enormt stora förväntningarna så går det bara att konstatera att Hedman inte nådde sin bästa nivå.
#26 Rasmus Dahlin
Precis som med Hedman så var det högt ställda förväntningar på Rasmus Dahlin när han anslöt till det svenska VM-laget i Tjeckien. Men han blev lite lidande av att konstant vara tredjeback bakom Hedman och Karlsson. Han fick liksom inte den rollen som passar honom bäst utan fick flyta lite under och det gjorde att han inte riktigt kom in i spelet till en början. Blixtrade till då och då och visade vilken otroligt kvalité som han har, bland annat med målet i kvartsfinalen mot Finland, och han gjorde ändå nio poäng på tio matcher. Men sett till helhetsspelet så tycker jag ändå att Dahlin har mer i sig än vad han fick visa upp. Han fipplade en del med pucken och såg inte alltid ut att vara vän med den utan hade inte studsarna på sin sida och i defensiv zon är han inte heller den starkaste. Så han får också nöja sig med en trea i betyg. Desktop ad in article Mobile ad in article
I starten av turneringen tyckte jag inte att Marcus Pettersson gjorde mycket väsen av sig men efter att Sam Hallam ändrade i backparen och återförenade Pettersson med Erik Karlsson – en duo som spelar tillsammans i Pittsburgh Penguins – så innebar det ett lyft för västerbottningen. Det är ingen flashig back på något sätt och han sticker egentligen inte ut så mycket, men han gör sitt jobb och är svår att möta för motståndarlaget. Samtidigt så stack han även upp och visade prov på att han har ett riktigt fint skott ibland också. Lär inte vara en back som är aktuell för ett OS-lag men gjorde ett skapligt jobb sett till förväntningarna här på VM.
#72
Inför turneringen blev jag lite förvånad att Heed kom med i truppen före någon som Patrik Nemeth då jag tyckte att Nemeth hade en tydligare defensiv fördel som Tre Kronor hade kunnat behöva. Men Heed såg ut att motbevisa mig tidigt då han inledde turneringen riktigt bra och såg ut att vara en positiv överraskning i laget. Men sedan tappade Heed mer och mer ju längre turneringen gick och blev lite mer osynlig för varje match som gick. Visserligen hade en roll i boxplay-spelet som ju var felfritt men annars åstadkom han tyvärr inte mycket i andra halvan av VM.
#32 –
Spelade för lite för att betygsättas.
FORWARDS
#90 Marcus Johansson
Sveriges bästa spelare – utan tvekan. Han är den enda som får en perfekt femma i betyg och den största anledningen till det är för att han var bra i alla matcher som han spelade. Han gjorde inte enda dålig insats. Det är lätt att stirra sig blint på poängen som “MoJo” gjorde och tänkte att han bara får högst betyg för att han vann interna poängligan med tolv poäng på nio matcher – men så är det inte. Johansson har ett riktigt skönt driv i sitt spel och han är uppe bland de bästa skridskoåkarna i Tre Kronor – om inte den bästa. Han har en förmåga att bara glida igenom motståndet ibland och var framför allt väldigt bra på att transportera in pucken i offensiv zon. Det hände nästan alltid någonting kring Marcus Johansson och han utmärkte sig på något sätt i nästintill varenda byte. “MoJo” hade också otroligt +14 på nio matcher vilket var klart bäst på VM. Sverige släppte in 19 mål under turneringens gång och han var bara inne på ett enda baklängesmål – samtidigt som han också var Sveriges kanske bästa offensiva spelare. En komplett tvåvägsspelare som kan användas på flera olika sätt. Med spelet som han visade upp nu på VM så kanske veteranen ändå kan vara en joker till någon av de kommande storturneringarna.
#14
Kom in till VM för att vara lagets förstacenter och han skötte även det jobbet på ett fint sätt. Direkt i första matchen så satte Eriksson Ek ner foten och visade vilken bra spelare han är och vad han ville uträtta på VM genom att stå för 2+1 mot USA och vara isens bästa spelare. Han försvann sedan lite ur turneringen men kom sedan tillbaka igen mot slutet. Faktum är att Eriksson Ek också var som bäst mot de svårare motstånden, vilket höjer hans betyg. Hans sju mål var bäst i Tre Kronor och endast skyttekungen Dylan Cozens gjorde fler mål. Joel Eriksson Ek klev också fram och gjorde det avgörande målet i kvartsfinalen mot Finland. Men i semifinalen mot Tjeckien slarvade centern lite med pucken vid några tillfällen vilket också kom att bli kostsamt och det håller honom också från att få en femma. Men annars är värmlänningen en sådan spelare som alla skulle vilja ha i laget, han kan göra mål, han kan göra skitjobbet och han är också tuff och backar inte för någonting.
#95
När gruppspelet var klart och slutspelet drog igång så såg jag André Burakovsky som en femma i betyg. Han var fullkomligt dominant i nästan alla gruppspelsmatcher, gjorde poäng i sex av sju matcher och hade då gjort tio poäng. Han såg på allvar ut att kunna göra upp om att bli VM:s poängkung. Precis som Marcus Johansson så har han ett väldigt bra driv med pucken och kunde föra in den i offensiv zon och han gjorde nästan alltid något bra av det också. Men i slutspelet så tappade “Lill-Burra” farten lite. Det klaffade inte på samma sätt som det hade gjort i övriga matcher och han kom inte rätt till lägena längre kändes det som. Det gjorde att det faktiskt bara blev 0+1 på de tre matcherna mot Finland i kvartsfinal, mot Tjeckien i semifinal och mot Kanada i bronsmatchen. Det drar ner betyget och det är nästan så att han ska ner på en trea men jag tycker ändå att han var så dominant i starten att han ändå gör skäl för en fyra om man ser till hela turneringen.
#29 Pontus Holmberg
När Pontus Holmberg anslöt till VM-truppen så var jag lite osäker på vilken typ av roll som han skulle kunna tänkas ta i laget men han placerades sedan in som andracenter och gjorde ett formidabelt jobb rakt igenom. Han är lite som Jonas Brodin på det sättet att han kanske inte har någon riktig toppegenskap men inte heller har någon svaghet. Han är bra på allt och kan användas nästan på vilket sätt som helst och fortfarande göra ett riktigt bra jobb. Oavsett om det är defensivt eller offensivt så kan han fylla en roll och sköta det på ett fint sätt. Därför är det väldigt lätt att gilla Holmberg och han känns lite som en coachdröm att ha i ett lag.
#37
Enligt mig var Isac Lundeström kanske den största positiva överraskningen på VM. Han har haft en tuff säsong med en jobbig skada som ställde till det mycket för honom och det blev liksom en längre transportsträcka för honom att komma in i säsongen. Därför var jag lite osäker kring hur han skulle prestera här på VM. Men Lundeström klev in som tredjecenter och skötte sitt jobb på ett utmärkt sätt. Han gjorde exakt det som förväntades av honom genom att vara en stark defensiv center som även kunde följa med upp och fördela spelet ibland. Hans tvåvägsspel var riktigt bra och han gjorde egentligen inte någon dålig insats alls på VM, men kanske inte heller någon kanonmatch. Han var stabil rakt igenom helt enkelt. Hans fina turnering bör leda till ett nytt kontrakt i NHL.
#23 Lucas Raymond
Precis som förra året så är det preciiiiis att Raymond faktiskt ens når upp till en trea. Jag tycker även i år att han är riktigt svår att bedöma. Det är inget snack om att han är en klassforward i sina bästa stunder och han kan ta tag i saker och ting på egen hand med sin klubbteknik, skridskoåkning och farliga skott. Men samtidigt så har Raymond också en tendens att försvinna ur matchbilden ibland och han kan stundtals bli helt osynlig eller göra en hel del missar/pucktapp. Det mest anmärkningsvärda är att Raymond faktiskt var inne på flest baklängesmål av alla spelare i Tre Kronor och han avslutade VM med –3 vilket var sämst i laget. Samtidigt gjorde han nio poäng på tio matcher vilket är starkt. Men Raymond är lite för offensivt viktad för att få ett bättre betyg. Han behöver stärka upp sin defensiv och höja sitt helhetsspel för att faktiskt vara uppe bland Sveriges bästa spelare. Desktop ad in article Mobile ad in article
Zetterlund är egentligen en spelare som jag gillar och han faller mig i smaken med sin spelstil som en energispelare som alltid går in hårt i varenda situation och inte räds att smälla på eller ge sig in i tuffa lägen. Men det går ändå inte att motivera att han ska få något mer än en tvåa i betyg. Han gjorde 3+1 i turneringen då han blixtrade till här och där – framför allt mot Lettland där han sköt två mål på 16 sekunder. Men annars var Zetterlund inte så utslagsgivande. Hans tre mål kom mot Kazakstan och Lettland och i övrigt var han mer av en spelare som skulle smälla på och göra det jobbigt för motståndarna. Det är en stark tvåa men han hade behövt vara lite mer delaktig i själva spelet för att lyfta till en trea.
#91
Carl Grundström är en sådan spelare som inte alltid gör så mycket väsen av sig i en sådan här turnering men det är ändå någon som man måste se upp med. Det visade han om något i bronsmatchen mot Kanada där han steppade upp och sköt två mål vilket blev direkt avgörande för att se till att Sverige skulle få med sig en medalj hem. Annars spelade Grundström exklusivt i fjärdekedjan men han hade också en viktig roll i boxplay vilket fungerade riktigt bra genom hela turneringen då Tre Kronor inte släppte in ett enda mål i numerärt underläge. Grundström har ett bra skott också men behöver kan få utnyttja det lite mer, vilket visades genom hans två fina avslut mot Kanada.
#59 Linus Johansson
Efter en riktigt tuff och jobbig turnering förra året så revanscherade sig Linus Johansson i år och tog en ordinarie plats som Tre Kronors fjärdecenter genom hela mästerskapet. Han gjorde det med den äran och hade också en central roll i boxplay och var en stabil spelare för den svenska defensiven. En spelare som behövs i nästan alla lag. Däremot kommer hela fjärdekedjan här på rad med enbart tvåor och det är svårt att ge dem så mycket högre betyg även om de gjorde det bra. För även om det funkade kollektivt för dem i kedjan samt i boxplay så var det ingen av dem som riktigt stack ut individuellt på ett sätt som skulle ge ett högre betyg.
#82 Jesper Frödén
Precis som Grundström och Johansson så var Jesper Frödén en del av både fjärdekedjan samt boxplay och han gjorde det bra utifrån rollen. Men han blev ändå lite begränsad sett till att vi vet vad han har för kapacitet. När jag tänker på Frödén så tänker jag på en målskytt. Nu är det klart att den rollen inte fanns tillgänglig med tanke på NHL-spelarnas intåg men Frödén fick inte spela till sina styrkor och blev lite lidande av det. Nu gjorde han det ändå ett bra jobb i rollen men man hade ändå velat se lite mer än 0+3 av en spelare som har de egenskaperna som han besitter.
#71 Victor Olofsson
De två sista spelarna är verkligen gränsfall till om de ens ska få godkänt eller om de ska trilla ner på underkänt. Victor Olofsson vet alla vad det är för typ av spelare. Han är en nästan renodlad powerplay-specialist och är sällan speciellt effektiv i lika styrka. Så blev det också lite för “Goalofsson” i mästerskapet. Han sköt ett mål, självklart i powerplay, men annars hade han inte riktigt studsarna på sin sida. Försvann också nästan helt och hållit och var osynlig i slutspelet. Men Olofsson hade ändå några fina aktioner – som bland annat en oerhört läcker assist i matchen mot Slovakien. Även om han hade tendenser att försvinna ur matchbilden så var han liksom ändå inte dålig och det räddar honom från underkänt.
#9 Adrian Kempe
När det presenterades att Adrian Kempe skulle ansluta till det svenska VM-laget så kände jag att det skulle bli den perfekta förstärkningen som laget behövde – en målskytt som kunde kliva fram och vara giftig i offensiven. Men i verkligheten blev det inte så. Jag tycker nästan att Kempe är en av de svåraste spelarna att bedöma. För kollar man i själva spelet så var Kempe bra och han var involverad i Sveriges anfallsspel men han fick bara inte in pucken helt enkelt. Trots att han både skapade lägen och fick chanser så kunde han inte förvalta dem och det spelade ingen roll om skottet blockerades, räddades eller tog i stolpen. Den gick bara inte in. Kempe stod ändå för sex passningspoäng och hade +4 så det enda han saknade är målen. Om man bortsett från de uteblivna målen så var Kempe faktiskt bra i spelet. Men är en målskytt i grunden och det var som han plockades in till truppen för och därför går det inte att ge honom ett högre betyg. På så sätt var han den stora besvikelsen i truppen. Hans roll i boxplay och fina spel i övrigt gör dock att han klarar sig från att hamna på ett underkänt betyg.
#12 Max Friberg –
Spelade för lite för att betygsättas.
#16 Felix Unger Sörum –
Spelade för lite för att betygsättas.
#19 Marcus Sörensen –
Spelade för lite för att betygsättas. Desktop ad in article Mobile ad in article
