Hockey och Belgien är knappast tvåord som brukar nämnas i samma mening. Men det har faktiskt sedanbegynnelsen spelats ishockey i landet. Faktum är att Sverige,bestående av ett gäng bandyspelare mötte just Belgien i vårförsta hockeylandskamp. 8-0 skrev segersiffrorna till och matchenvar den första i OS-turneringen det året. Den första OS-turneringen i hockeysammanhang förövrigt.
Desktop ad in article Mobile ad in article
En turnering som spelades i Antwerpenoch nästan 100 år senare satte en annan svensk ner sina skenor påen is i staden. Efter sju raka säsonger i Hockeyettan var forwarden Anton Johansson sugen på ett hockeyäventyr.
– Jag kolladeganska brett på olika ligor. Men jag har inte öst in poäng idivison ett och det haglade inte direkt anbud. Men jag hade lite iFrankrike och Holland/Belgien som var lite intressant. Sen kändesdetta som ett äventyr som jag ville testa på, berättar han förhockeysverige.se.
– Jag ville göra något annat, men spela påså bra nivå som möjligt.
2015 draftades Jesse Gabrielle i den fjärde rundan av Boston. Nu lirar han hockey i Hijs Hokij Den Haag och har smällt dit nio poäng på tre matcher. Foto:Youtube
Ligan Beneliga har klubbar frånbåde Holland och Belgien och de får ha tre importer vardera. AntonJohansson hade i Antwerp Phantoms sällskap av Riku Koskinen och Aleksi Leskinen. Ett annat exempel är Haags Jesse Gabrielle som för fyra år sedan draftades av Boston och även har representerat Kanada i prestigefyllda WHC-17.
– Alla förstafemmor är bra femmor, det varnågon spelare i något lag som blivit draftad av Boston och någonannan spelare hade spelat i högstaligan i Finland. Så det finnsmånga bra importer och förstafemmorna brukar vara bra, en bradivision ett-nivå, berättar Johansson när han ombeds förklara hur klassen på ligan är.
STOR VARIATION
Anton Johansson berättar att kvalitén påandrafemmorna varierade, det beror på vilket lag det handlar om.
–Andrafemman kan också vara botten division ett eller bra divisiontvå. Men sen i tredje och fjärde, där skiljer det väldigt.
Hanberättar också om en liga där det skiljer väldigt mycket ikvalitet mellan klubbarna. Men även spelmässigt är det storavariationer.
– De inhemska spelarna är inte skolade på sammavis, så det händer väldigt mycket. Det blir mycket lägen och detär inte samma skolning som hemma. Sånt som man ser som självklarthär är inte självklart där.
– Det var ju väldigt ovårdatspel. Framförallt mot importer från inhemska spelare. Det kunde jukomma folk...Det här med respekt och sånt, det var inte samma där.Det var annorlunda. Det var väldigt mycket utvisningar i varje matchoch minst ett matchstraff.
Anton Johansson har tidigare spelat i bland annat HC Dalen. Foto: Henrik Skoglund
Man kan knappast klaga påproduktionen från Anton Johansson, som representerat Vita Hästenoch HC Dalen på seniornivå i Sverige. Sju matcher och 14 poäng.Men trots det tog HV-produkten beslutet att lämna landet och ligan.
–Det gick kanon för mig och jag fick spela väldigt mycket. Men våratlag tränade väldigt lite, i snitt två-tre gånger i veckan och enmatch på det. För mig blev det en väldigt stor omställning motdivision ett.
– Vi tränade sent på kvällarna, vi hade inteträning förrän 21-21.30 på kvällen. Det funkade inte socialt,det blev för långa dagar och jag blev för rastlös.
– Jagtyckte matcherna var hur roliga som helst, men det blev för sällan.Det kändes som man slösade tid. Jag hade ändå flyttat dit föratt spela hockey och två till tre träningar i veckan blev för liteför mig som ändå har ambitioner med hockeyn.
LÅNGA DAGAR AV VÄNTAN
25-åringentrycker flera gånger under intervjun på att han trivdes i landetoch med klubben. Han fortsätter att berätta om livet som import iBeneliga och Phantoms.
– Det var jag och två finska spelare, vihade lön och sen fick vi lägenhet och bil. Sen är det ingenmonsterlön, men man klarar sig. Det laget jag var i var ett avbottenlagen, det finns andra lag som har betydligt bättremöjligheter och erbjuder bra pengar till importer.
– Vi hadeungefär Dalenpublik på våra matcher, 200-300, medan lag i Hollandkan ha 2 000 på matcherna.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Var det större intresse iHolland?
– Ja, det är större i Holland. De har mycketfinare arenor, det har riktiga arenor.
Hur fick du dagarnaatt gå?
– Vi gick upp på morgonen och sen åkte vi tillgymmet. Sen var det att ta det lugnt och kolla in stan och göra litegrejer. Men det har man gjort efter första månaden, man kan intebara gå runt på stan hela dagarna. Sen var det att vänta påträningen. Det var det jag kände blev för segt, även om jagtrivdes med hockeyn och allt.
Belgiens landslag spelar på denfemte nivån i VM-hiearkin och ska i april åka till Island för attgöra upp med storheter som Nya Zealand och Georgien om att klättraen division. Anton Johansson berättar att det belgiska landslagetinte är prioriterat bland spelarna.
– Vi hade några spelare ilaget som var inbjudna till något landslagsläger. Men de tackadenej, för det...Om de ska på landslagssamling och spela matcher såär de borta en vecka och de får ingen lön för det och de måsteta ledigt från jobbet. Då tycker de inte att det är värt det attförlora pengar.
– De möter ju väldigt dåliga lag, Mexico ochgrejer, och det är klart; hade de ställt upp med ett landslagbestående av alla Belgiens bästa, då hade de kunnat spela högreupp. Men de väljer ju att tacka nej för att de inte tycker att detär värt det. Så det blir svårt för landslaget attutvecklas.
Herentals hemmaarena: Bloso Centrum Netepark Foto: Google maps och Anton Johansson
Anton Johansson hann uppleva en hel del under sinkorta tid i Belgien och historier finns det gott om. Bland annat frånen bortamatch mot förra årets mästarlag Herentals.
– Despelade utomhus. De hade läktare och sedan som ett slags skynke somtak, men man såg ju ut och allting. Det var 1 500 på läktarna ochutomhus, det var ganska coolt. Just när vi spelade mot dem var detganska varmt. Det var kanske 20 grader, så isen smälte i början,berättar Anton Johansson och skrattar.
– Ismaskinen fick körautan vatten i pauserna, för annars gick det inte spela. Men sånt ärroligt, det var jag inställd på.
VÅFFLOR I PAUS
Han fortsätter att berättaanekdoter.
– Det kunde vara våfflor i pausen ibland. Iställetför fil och flingor som här så kunde man få en våffla somenergi. Det var annorlunda, men roligt att uppleva.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Tiden iBelgien har också hjälpt hans egna utveckling menar han.
–Självklart var klassen sämre totalt sett. Men man fick ett himlasjälvförtroende och man fick göra mer för att man visste att manvar en av de bästa spelarna i laget. Då vågade man ta för sig påett annat vis hela tiden och vågade göra grejer.
– Sågenerellt tycker jag att jag utvecklat mitt offensiva spel.
– Desom har spelat i bra ligor, när man mötte dem och kände att manvar minst lika bra. Då kände man att man kan spela så också. Senvet jag att jag är en grovjobbare här, eller har varit...Men detvar ändå ett skönt kvitto att jag kan ta med mig att jag kan spelaett sånt spel också.
När Anton Johansson bröt med AntwerpPhantoms så gick han med på att spela en match till innan hanskulle åka hem. Som så ofta i sådana lägen så inträffar det sominte får hända.
– Jag åkte på en blindside och brötnäsan. Det var i fjärde bytet eller något som näsan rök, skrattar han åt ödets ironi.
Näsan krävde operation, men han räknar med attkunna spela inom kort. Men än så länge har han ingen ny klubb.
–Jag är öppen för allt. Sen är det klart att jag har saknat...Manhar ju kommit på det att man spelar ju inte bara hockey förhockeyns skull heller, det är lagkamrater och allt möjligt. Därvar det mer att man åkte till träningen och åkte hem. Här iSverige är det mer annat, man blir mer som ett lag.
Men dukan tänka dig utomlands igen?
– Det beror på, säger hanefter en stunds betänketid. Då ska det vara lite bättreträningstider och mer mål att man vill vinna något. För våratlag var det mer att göra en bättre säsong än förra året. Dåska det vara att man kommer dit för att göra en riktighockeysatsning.
