- “Han kan stjäla matcher"
- Dundersågar backsidan: “Överlägset sämsta lagdelen i något lag”
- Positionen som hyllas: “Där står de sig riktigt bra”
- “Mycket står och faller med honom”
- “Finns några superstjärnor - men…”
- Detaljerna som talar för finsk skräll.
- “Vad hände egentligen med den gyllene generationen?”
Här kan du se Måns Karlssons Tre Kronor-trupp.
Här kan du se Måns Karlssons kanadensiska trupp.
Här kan du se Måns Karlssons amerikanska trupp.{{ PAYWALL LIMIT }}
Målvakter:
, Nashville
, Buffalo
, Carolina
Andra som är aktuella: Ville Husso, ,
Det finska målvaktsundret, som det talats om under egentligen hela 2000-talet, finns det i stort sett ingenting kvar av. Efter att ha haft enormt starka målvaktssidor i varenda stora turnering under 2000-talet har Finland nu inte samma kvalité. Det de har är ändå fortfarande en världsmålvakt i Juuse Saros. Han får dock anses vara strax bakom de tidigare finska världsmålvakterna, som Miikka Kiiprusoff, Niklas Bäckström, Tuukka Rask och Pekka Rinne. I alla fall om vi ser till hur han spelat den här säsongen. Men jag hade nog ändå valt Saros före både Linus Ullmark och Jacob Markström, som kommer göra upp om den svenska förstaspaden, med tanke på den skyhöga högstanivå som den finske burväktaren har. Förra säsongen höll han nästan på egen hand kvar Nashville i slutspelsracet.
Men bakom honom finns inte samma kvalité att tillgå. Finland har en bredare målvaktssida i NHL än Sverige, och det finns åtminstone fem målvakter som gör upp om de två platserna bakom den givna ettan Saros. Luukkonen gör en stark säsong i Buffalo och borde ligga bra till, och sen tar jag den rutinerade Antti Raanta som tredjemålvakt även om en sådan som Kaapo Kähkönen gör en bättre säsong än Raanta.
Även om det här är långt ifrån den starkaste målvaktssidan Finland haft så står de ändå sig ganska bra i konkurrensen. Den är såklart en bra bit bakom USA:s enorma målvaktssida, men jämfört med Kanada och Sverige håller den helt klart måttet.
Skulle Saros pricka in en storform lagom till turneringsstarten om ett år har de en målvakt som kommer kunna stjäla matcher för det här annars väldigt utdömda finska laget.
Backar:
, Dallas
, Dallas
Juuso Välimäki, Calgary
Rasmus Ristolainen, Philadelphia
, Florida
, Dallas
, Detroit
Andra som är aktuella: , Topi Niemelä,
Det här är den överlägset sämsta lagdelen som något lag har i den här turneringen. Miro Heiskanen är den enda backen som skulle platsa i något annat lag. Ingen av de övriga hade platsat i vare sig Sverige, USA eller Kanada.
Det är faktiskt bara elva finska backar som spelat i NHL den här säsongen. Endast nio av dem kan ses vara ordinarie. Finland har gott om backar i Europa som håller hög nivå, men man måste ha NHL-kontrakt för att få deltaga i turneringen och därför är varken Sami Vatanen eller Mikko Lehtonen uttagningsbara.
Miro Heiskanen ska såklart vara inne på isen så mycket som möjligt. Han är en absolut världsklass-back, som tillsammans med Juuse Saros måste spela på sin allra högsta nivå om Finland ska ha chansen att slåss om turneringssegern. Senare i texten går jag igenom hur Finland borde ställa upp laget, men jag kan redan nu avslöja att jag har honom intill den ständigt utskällda Rasmus Ristolainen. Faktumet att jag tvingas ha Ristolainen i ett första backpar skvallrar om Finlands svaga kvalité på backsidan.
Men de får i alla fall ihop en backsida där alla backar håller NHL-klass, även om spelare som Haakanpää och Mikkola inte direkt utmanar om Norris Trophy. Det Finland framför allt har är defensiva och fysiska backar. De enda som kan beskriva som spelskickliga är Heiskanen och Lindell. Det är naturligtvis ett bekymmer.
Jag har skrivit med tre spelare under kategorin “andra som kan vara aktuella”, men i själva verket är det nog bara Jokiharju som på allvar utmanar om en plats. Det är åtta backar som slåss om sju platser. Hårdare än så är inte konkurrensen. Faktumet att jag har med Topi Niemelä som en av utmanarna säger en del - eftersom han inte gjort en enda NHL-match. Han går dock bra i AHL och är alltjämt ung. Eftersom han är en ganska spelande back ser jag det därför inte som helt omöjligt att han med en fin utveckling kan skrälla sig in i laget.
Centrar:
Sebastian Aho, Carolina
, Florida
, Dallas
, Florida
Här har vi Finlands starkaste position. Här står de sig riktigt bra, i alla fall jämfört med Sverige. Det man framför allt har är fyra skickliga tvåvägscentrar, och i alla fall tre av dem har också en offensiv förmåga. Aho, Barkov och Hintz är nämligen topp-fyra i Finlands poängliga i NHL den här säsongen, och ifjol var de topp-fem Det är frestande att flytta ut Roope Hintz på en kant för att få in honom i en ruskigt stark topp-sexa i stället, men jag tycker han behövs på sin centerposition. Dels gör han sig bättre där, och dels får då Finland också en tredje kedja som i alla fall har en liten chans att producera offensivt.
Men det är klart att det mesta kommer kretsa kring Aho och Barkov. Det är två världscentrar, både offensivt och defensivt, och de kommer få ta ett enormt ansvar i detta finska lag. Barkov blir sannolikt också lagkapten.
Jag plockar också med Anton Lundell som fjärdecenter. Han har inte blivit så bra som man trodde när han gick redan som tolfte spelare för några år sedan, men han håller helt okej i en roll som fjärde center. Man kan dock välja att spela Erik Haula i den rollen också, och ha Lundell som extraforward, men jag plockar med honom som sista spelare och slänger in honom på tolv forwards. Men han kommer få en extremt begränsad roll, eftersom han är klart sämre än de övriga tre. Och jag gissar att de övriga tre kommer ta den mesta istiden i såväl powerplay som boxplay också.
Forwards:
Mikko Rantanen, Colorado
Patrik Laine, Columbus
, Carolina
, Arizona
, Colorado
, New Jersey
, Seattle
, San Jose
, Montréal
Andra som är aktuella: , , , , , .
Mikko Rantanen är en av turneringens största stjärnor. En av världens bästa ytterforwards. Precis som på de andra positionerna har Finland en extrem spets - men det är en extremt tunn spets. De har inte alls lika många storstjärnor som de övriga lagen. Rantanen är dock en spelare som är på den nivån att han hade varit med i alla landslag. Han är dock också den enda ytterforwarden som hade varit det.
Bakom honom ser jag Laine (om han kommer tillbaka), Teräväinen och Lehkonen som tok-givna. De kommer få relativt stora roller. Sen blir det lite mer osäkert om de sista fem platserna. Finland har, till skillnad från på backsidan, nämligen ganska många forwards som håller helt okej plats. De har ett tiotal namn som slåss om de sista fem platserna.
Jag väljer dock passningsgeniet Matias Maccelli, pålitlige Erik Haula, landlagsikonen Mikael Granlund, gnuggaren Joel Armia och det tidigare storlöftet Eeli Tolvanen. Detta för att få en så dynamisk forwardssida som möjligt, både sett till spelstil och klubbfattning. Joel Armia är väl kanske truppens skräll, det finns större namn som inte kommer med, men jag ser honom som en extremt tydlig rollspelare som ska bidra med ett hårt jobb snarare än något poänggörande.
Den finska forwardssidan är sämst i turneringen, men de är betydligt närmare konkurrenterna här än på backsidan. Det går att få ihop åtminstone en riktig superkedja, om de vill ställa upp så, eller två bra kedjor och två helt okej kedjor om de vill sprida ut sin kvalité så gott det går.
Man står naturligtvis och faller ganska mycket med Mikko Rantanen, men det finns en helt okej bredd som gör att förbundskapten Antti Pennanen och GM Jere Lehtinen kan få in spelare som Kaapo Kakko och Jesse Puljujärvi i laget om de vill. Eller varför inte en sådan som Joakim Kemell, som ännu inte slagit sig in i NHL men som alltjämt är junior och som definitivt har potentialen att bli en riktigt bra NHL-spelare?
Så kan de ställa upp
Målvakt:
Saros (Luukkonen, Raanta)
Backpar:
Heiskanen - Ristolainen
Lindell - Haakanpää
Välimäki - Mikkola
(Määttä)
Kedjor:
Rantanen - Barkov - Lehkonen
Teräväinen - Aho - Laine
Maccelli - Hintz - Granlund
Haula - Lundell - Armia
(Tolvanen)
Målvaktsettan är, i alla fall ett år före turneringen, given. Så länge inte Ukko-Pekka Luukkonen får ett jättegenombrott kommer Juuse Saros vara Finlands förstaval. Där är det ganska odramatiskt.
På backsidan väljer jag alltså Heiskanen-Ristolainen som första backpar, och här är det såklart tänkt att Ristolainen ska ha pucken så lite som det bara går. I andra backpar har jag Lindell och Haakanpää, som spelat ihop en del i Dallas, och de kommer också få en del speltil. Välimäki och Mikkola blir ett “avlastningspar” som nog inte ska spela speciellt mycket. Det går också att slänga in Olli Määttä där, men jag har i det här skedet honom som en sjundeback.
Det är ju på forwardssidan det blir intressant. Ska man matcha Rantanen och Barkov ihop, eller i en varsin kedja? Jag väljer att spela dem i en förstakedja, med Artturi Lehkonen som en (i mitt tycke) perfekt tredjelänk. Där har Finland en ruskigt vass förstakedja - men den är samtidigt inte helt “toppad", vilket gör att det finna kvalité även längre ned.
Jag menar, en kedja med Teräväinen, Aho och Laine ser ju riktigt spännande ut. Teräväinen och Aho känner varandra väl eftersom de spelar ihop till vardags, och firma Aho/Laine har ju spelat ihop i juniorlandslaget. Nyckeln för Finland är att Patrik Laine kommer tillbaka och hittar den nivå vi vet att han har i sig. I så fall har man en riktigt bra topp-sex på forwardssidan.
Tredjekedjan är bra, men här börjar man ändå märka att bredden kommer bli ett problem för dem. Det ska dock sägas att Mikael Granlund gör en oväntat bra säsong i ett uselt San Jose, och Maccelli var en av NHL:s bästa rookies förra säsongen. Tillsammans med klass-centern Roope Hintz ser det ändå helt okej ut. Här kan man ju i stället välja att gå en väg att slänga in Anton Lundell eller Erik Haula, för att redan här hitta en tydligare “shutdown-kedja”.
Lundell och Haula tar i stället plats i fjärdekedjan. En fjärdekedja som i princip bara ska få defensiva zonstarter för att stjärnorna ska få vila. Haula är en bra spelare att ha i ett lag, då han både han gå som center och vinge och både kan ta en Lehkonen-roll i en förstakedja, och en renodlad defensiv roll i en fjärde kedja. Han och Joel Armia ska bara vara jobbiga att möta, och spela en aggressiv forecheck-hockey.
Eeli Tolvanen går initialt in som extraforward, men han skulle kunna ta Maccellis eller Granlunds plats i tredjekedjan också.
Finland har turneringens överlägset svagaste lag. Förutom några få superstjärnor (spetsen är minst lika vass som Sveriges) är det inte speciellt många spelare som skulle platsa i något av de andra lagen. Det man däremot har är två saker.
- En otrolig förmåga att fungera som lag, och välta mer stjärntäta motstånd.
- Många spelare som spelar ihop i klubblaget. De har tre backar och en forward från Dallas, de har en målvakt och två forwards från Carolina, en back och två forwards från Florida, en potentiell superduo på forwardssidan från Colorado. Flera av spelarna lirar i samma backpar/kedja/boxplayuppställning i NHL, och det är naturligtvis något som kan tala till deras fördel under en kort turnering.
Men det är inget snack om att Finland kommer gå in i turneringen som en solklar underdog. Den här gyllene finska generationen som det talats så mycket om…den blev det inte så mycket av. Det är för många spelare som valts tidigt i draften som inte blivit så bra som man trodde. Vid det här laget hade nog Finland kallt räknat med att spelare som Olli Juolevi, Jesse Puljujärvi, Kaapo Kakko och Jesperi Kotkaniemi skulle vara nyckelspelare i landslaget.
I stället kanske de inte ens kommer komma med i truppen.
